När man kör ett träningspass på morgonen, men känner sig som en sten hela vägen igenom, som om tiden står stilla i intervallerna, och man bara går ur det med en massa frustration. Då är man (iallafall inte jag) så nöjd. Och förbannar det faktum att jag inte bara låg kvar i sängen eller åt en tårta till frukost.
Men om man bestämmer sig för att ta revansch i kampen mot den egna dåliga formen, och kör ett till pass samma kväll, och det bara känns som om man svischar fram en halvmeter över marken, och att någon snabbspolar dig under tiden, och vips var man framme men sprang en extra intervall av bara farten och lyckan. Då är man lite mer nöjd (iallafall jag). Nästan så nöjd att det för en litenliten stund inte ens gör något att jag måste duscha igen (nästan).
Tack R, för valpvaktning. Hon älskar dig :)
No comments:
Post a Comment