Ja det var väl typiskt. Trots att det mesta klaffat och gått som på räls hela dagen så har jag haft en känsla av att det inte stått rätt till. Nu när jag tänker efter så blev ju lasagnen bara sådär halvlyckad, jag fick ingen tid att undersöka handleden som jag hade planerat och så har jag ju gått runt med den snart lite för välbekanta huvudvärken även idag. Jävla fullmåne.
Och självklart skulle kvällen avslutas på värsta tänkbara sätt. Knapp Luleåförlust, brännässlor och biltrassel. Så jag vet inte varför jag i ett svagt ögonblick var på jättebra humör och blev road åt något så löjligt som att Karlavagnentanten försökte skoja till det och sa att "man får faktiskt sjunga med i låtarna". I grund och botten hatar jag egentligen Karlavagnen och SR-musik.
Brynäs vann iallafall. Alltid något. Grattis Malin. Nu förtjänar du spontanpresenten mer än någonsin. Och Agnes kanske fick fira också däruppe i Gävle. Kul för henne isåfall. Hälsa.
När allt kommer omkring var det faktiskt bara en enda grej som blev riktigt bra och det var träningen. Tack och lov för om inte ens var motiverande skulle jag vara tvungen att sluta andas. Lite okoncentrerat ett tag men sen bam bam. Det känns som om något är på gång att släppa och även om jag inte slog med högerhanden idag heller så säger min skadekännarintuition mig att den börjar bli hel också. Fantastiskt kul att se Emma därnere igen, fast lite jobbigt att se hur plågad hon var över att inte veta hur länge det kommer dröja innan hon kan vara med och leka igen =/
Ja ni ser. Finns alltid en negativ synvinkel av allt som kanske verkar lyckat för det otränade ögat.
Godnatt.
No comments:
Post a Comment