"On the fifth day, which was a Sunday, it rained very hard. I like it when it rains hard. It sounds like white noise everywhere, which is like the silence but not emty."
Boken handlar om 15-åriga Christopher som, är lite annorlunda, förstår det logiska i världen, är ett geni i matematik och vetenskap och som absolut inte kan förstå sig på andra människor.
En dag eller snarare en natt, så hittar Christopher grannens döda hund Wellington mitt på den lilla gata han bor på. Dagen efter åker han med bussen till skolan och ser fyra röda bilar i rad, vilket betyder att det kommer att bli en Good Day, så han slutar att vara ledsen över Wellingtons död och bestämmer sig istället för att skriva den här boken om vem som har dödat Wellington, "because a Good Day is a day for projects and planning things."
Det här är en ganska annorlunda upplevelse, inte bra för Christopher som utsätts för en massa ovana situationer under handlingens gång, utan upplevelsen är minst lika annorlunda för läsaren. Vi får följa en kille, som inte kan äta någonting som har färgen brunt eller gult eller saker som har snuddat vid varandra på tallriken (om de har gjort de innan spelar ingen roll), som anser att metaforer är lögner och som ger en flera sidor lång förklaring till varför våra hjärnor är som datorer, och framför allt, vi får se världen så som han ser den. Det här är en bok som ska läsas av både ungdomar och vuxna, boken skulle från början ges ut som en bok för vuxna läsare, men kategoriserades som ungdomsbok eftersom huvudpersonen är 15. Eftersom jag tycker om författarens sätt att skriva boken på så jag tror att det är betydligt bättre på engelska än svenska, eftersom jag tror att språket kan bli lite platt på svenska och att man riskerar att tappa det djup som ändå finns där (men om man skulle vilja läsa den svenska versionen heter den "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten"). Jag tänker inte tala om hur boken slutar eller hur hela berättelsen artar sig, men jag kan säga att han kommer få reda på vem som mördade Wellington den där natten och ganska mycket mer än bara det...
"But I don't want my name to mean a story about being kind and helpful. I want my name to mean me."
(Mark Haddon har också skrivit "Agent Z meets the masked curasader" och "Agent Z goes wild" Som jag nästan borde läsa bara för namnets skull.)
1 comment:
Fint! Jag har ju läst den här förut. Minns den inte så bra, det jag kommer ihåg tydligast är ju det där med primtalen XD
Jag är så extremt trött i huvudet och blev störd av både Björn-och-Felix-spår och massa keff musik medan jag försökate läsa det här inlägget. Tog ett tag innan jag tog mig igenom det =P
Post a Comment