Spårdagbok

Det är bara att erkänna, jag kommer nog aldrig lyckas föra en riktig "träningsdagbok" över det jag och Gissa håller på med, det skulle gå ett par veckor, sen skulle jag glömma ett tag, försöka igen, misslyckas, ge upp och köra vidare på känsla. Men att reflektera och dokumentera är ändå ganska uppenbart viktigt för framsteg. Så de gånger andan faller på kan jag ju föreviga denna information här istället, lättsammare så. Är du inte ett dyft intresserad får du lov att hoppa över dessa inlägg.

 Vi har precis kommit in från spår nummer 2 i vår nystartade viltspårkarriär ;) Ett litet förmiddagsspår, såhär den sista fredagen i skolbänken (tills vidare).

Det gick... inte galant, men helt klart good enough. Spåret var nästan dubbelt så långt som förra gången, och vi tog oss ändå i mål. Dock tog lilla G en ganska lång tugga-gräs-paus när det var typ 25 meter kvar, så kanske att vi tar ett steg tillbaka på avståndet nästa gång. (Eller hur är det med att "motivera" längs vägen, typ tappa lite godis när man lägger spåret, är det helt tabu? Jag tänker att det också skulle hjälpa henne att hålla ner näsan lite...)

Tanken var ett rakt och enkelt spår som inte hade legat så länge. Det började på öppet fält men övergick i gles skog, fortfarande ganska enkel terräng (det första spåret var onödigt svårt på den fronten, kände jag i efterhand).

Eftersom G reagerade lite skrämt på den nya stora doften (älg) första gången vi provade, så hade jag bestämt att "gasa igång" henne mer innan. Så vi lekte och härjade en liten stund innan jag visade henne till spårstarten. Det var ovant för mig, för i andra dressyrsituationer jobbar vi som regel ganska mycket med stadga, att vara fokuserad men lugn, minska förväntningar. Men i det här fallet tror jag det här gav rätt utfall! Hon gick ut mycket mer bestämt den här gången. Kul när något funkar (det är inte mycket som gör det, Gissa är i något slags testar-ålder och jag är frustrerad ungefär 90% av tiden).

Förra gången vädrade hon ganska mycket i luften, hela spåret igenom, men den här gången var det mycket mer nos i backen. Väldigt bra. Vindförhållandena hade ändrats på ett ställe från det att jag la ut spåret, då blev det nog lite för svårt och lilla hunden fick sick-sacka en del innan hon samlade ihop sig och hittade tillbaka till spårkärnan (fan vad svårt det är att inte försöka "hjälpa"/styra när det blir så).

Men vet ni vad, hon är bara en valp och tillsammans är vi nybörjare på det här. Så ingen räknar med att det ska gå klockrent varje gång. Stjärnan hittade iallafall älgklöven, så vi fick med oss den hem igen. Det är ju huvudsaken :)