Två timmar trodde jag, max! Istället blev jag borta fem och kaos hann både skapas och ställas till rätta innan jag kom hem igen. Nu har jag varit vaken i femton timmar och det är inte många som varit det innan klockan åtta på kvällen, men det är nog ännu färre som varit vaken SÅ länge men lyckats åstadkomma SÅ lite!
Min lite mer avlägsna framtid ser fortfarande sjukt ljus ut. Möjligtvis lyser det kanske tillochmed ytterligare några volt starkare efter telefonsamtalet jag hade aldeles nyss. Men tills dess är det alldeles för lång tid kvar att försöka fylla med något meningsfullt.
Och när den väl kommer. Är jag redo att hantera den då? Jag har svårt att tro det. Då är det ju bra att världens bästa människor finns och att jag får träffa en av den redan på söndag!
No comments:
Post a Comment