Om att komma ikapp

Alldeles nyligen var jag sjuk, något influensaliknande som höll mig ofrivilligt borta från träning i 2 veckor. Jag tog inte ens ordentliga promenader med hunden. Till slut en dag fick det vara nog, kanske "gurglade" det fortfarande lite i lungorna när jag andades, kanske hostade jag blod om jag gick för snabbt upp för långa trappor. Men överlag var jag fri från sjukdomssymptom, ingen feber, inte halsont i vila och inte snuvig. 

Den där dagen kommer alltid, då det kanske är lite för tidigt för att återgå till träningen, men man hittar ändå inte tillräckligt starka anledningar att låta bli, och så bara kör man. Den här gången, som så många gånger förr, gjorde jag också det klassiska misstaget att försöka "träna ikapp" allt jag missat och tappat under konvalescensen. Därav har jag sedan i fredags tränat nio pass.

Det allra märkligaste i kråksången är att jag känner mig oförskämt fräsch, än så länge. Jag tänker att jag kanske hinner med två imorgon också, och ett på torsdag, innan jag börjar bryta ihop. 

Good times!