Men ju mer jag tänkte på det, desto fler saker kom jag på, som på ett väldigt tydligt sätt illustrerar hur mycket som har hänt i mitt liv mellan mars 2010 och mars 2013. Till slut fanns det fler skillnader än likheter. Det enda som är lika är egentligen själva segern och mästartiteln.
2010 spelades matchen på Studenternas i Uppsala, utomhus. I år spelades den på Friends i Solna, inomhus. Minns nu vädret i Uppsala på finalsöndagen 2010? Jag gör det. Det var tvärtemot vädret igår. Snöstorm. Matchen spelades 3x30 minuter pga vädret. Jag minns att pappa ringde mig vid ett tillfälle under matchen och frågade om det hade blivit mål eller inte, han var där, men sikten var så dålig (det hade blivit mål i den situationen han frågade om). Vädret igår var klassiskt perfekt bandyväder, vilket vi visserligen bara fick njuta av på vägen till arenan. Synd. Men tiderna förändras, inte många skulle ha klagat om det hade funnits ett tak över bandyfinalen 2010. I år blev situationen den omvända.
Den dagen 2010 var kanske den ensammaste dagen jag kan minnas från hela mitt liv, efter slutsignalen var blåst och pokalen var lyft avslutades sändningen såsmåningom. Jag kommer ihåg att jag ringde några samtal till guldfirande vänner, men det kändes ändå inte verkligt och jag visste inte vad jag skulle göra av resten av dagen. Till slut gick jag till källargymmet på Gammliahallen, bara för att få se lite människor den där dagen, som kunde bekräfta att det var en "helt vanlig" söndag. Jag körde ett tungt benstyrkepass, fick känna att jag levde och hade dessutom träningsvärk i en vecka efteråt, på så sätt blev jag påmind om segern varje gång jag reste mig upp eller gick i trappor.
Efter matchen den här gången var jag på isen som alla andra, skymtade våra glada spelare på armslängds avstånd. Drog mig sedan visserligen tillbaka ganska snabbt, skyndade tillsammans med tiotusentals andra åskådare mot pendeltågsstationen, för att åka hem till min hund. Det är också en stor skillnad från då och nu. Den gången, efter gymmet, hade jag egentligen ingenting att komma hem till, kom jag hem till rum lika tomt som jag hade lämnat det och det skulle inte ha märkts om jag var borta länge till, den här gången hade jag mer bråttom hem. Hem till min hund. Hon var knappt påtänkt 2010, nu är hon en lika stor del liv av mig som jag själv är.
Veckan efter finalen 2010 pluggade jag till en tenta, som jag sedan klarade, ett resultat jag för alltid kommer tacka Hammarby Bandy för. Veckan efter den här finalen söker jag jobb, kommer jag ha lika mycket tur med det?
Några veckor efter finalen 2010 fick jag veta att några bajendårar från Umeå åkt ner till finalen i hyrda minibussar. De här dårarna hade även ett korpfotbollslag i Umeå och jag lärde såsmåningom känna dem väl. Några av dem räknar jag idag till skaran av mina allra bästa vänner, några kommer jag mest troligt aldrig mer träffa/höra talas om, men alla har en särskild plats i mitt hjärta.
Jag har tagit examen, flyttat ifrån kära Norrland till ännu kärare Stockholm. Jag har sparat ut håret till långt. Jag har hunnit både göra både hockeycomeback och slutat igen (och Löven-tjejerna har såklart en lika speciell plats i mitt hjärta som KIV-grabbarna).
Jag vet att det var fler jättetydliga 2010 vs. 2013-faktorer jag kom att tänka på igår, men allt är så suddigt nu. Jag är trött och har en begynnande huvudvärk. Det hade jag inte dagen efter finalen 2010. Märkligt.
No comments:
Post a Comment