Pediatriken, "barnkursen", DSJ III, oavsett vad vi väljer att kalla den här kursen så är den fruktansvärt intressant. Alltså, så intressant att jag börjar undra om det verkligen är nutrition jag vill jobba med och inte typ barnens välfärd? På tiden att komma på det nu!? Jo, jag vet...
Å andra sidan hade jag verkligen inte kunnat tänka mig att bli barnläkare, eller politiker, så enligt devisen "ingen kan göra allt men alla kan göra något"* så tänker jag fortsätta tro att jag valt rätt, och mitt "något" blir alltså maten (trivialt behöver väl inte betyda att det inte är viktgt?)
Oj, vad rörigt det här blev nu? Redan efter ett stycke, jag som hade sådana visioner för det här inlägget! Hur det skulle få hela den stora läsarskaran (på ungefär sju om dagen) att förstå p r e c i s hur gripande och engagerande det är att sitta och läsa mina fina "studiebiblar" Barnmedicin, Krause's Nutrition Therapy och Clinical Paediatric dietetics.
När det får tillochmed m i g att börja fundera på stora frågor om livet och rättvisan, och att inte bara skumma extralitteraturen utan faktiskt läsa in den, reflektera över den, och typ gå till källornas källor för att försöka förstå. Då måste det verkligen finnas något djupt och viktigt därinne någonstans. Hänger ni med?
Barn (och familjer) är fan det finaste vi har i samhället, och det är på samma gång liksom både skrämmande och betryggande. Jag ska samla mig lite nu, gå och träna, äta mat, lägga pussel, läsa något som inte handlar om sjukdom och elände, tänka lite på min valp, tänka lite på Hammarby. Sen, nästa gång, kanske jag kan lägga fram faktan såsom jag först hade tänkt mig det här inlägget, idén som fick mig att öppna det här tomma blogginlägget till att börja med. Sen. Nästa gång. Kanske.
*en devis som i solidaritetens namn snarare borde formuleras typ: "ingen ska behöva göra allt, men alla måste göra något"
No comments:
Post a Comment