1 december

Imorgon börjar årets julkalender på tv och i radio och jag är faktiskt så himla glad över det! När det inte finns så mycket stort är det ännu viktigare att vara glad för det lilla.

Som julkalendrar, internet, böcker och tidningar, sammanträffanden, sms, Linnéa, borttappade mössor, andras internskämt och att bli lämnad i fred.

Strömavbrott på Smörholmen

Inne på Rättpris i Kalixgallerian

Blanda din egen Müsli:
Boveteflingor.

Tranbärsmix.
Quinoapuffar.

Bananmix.
Dinkelflingor.

Aprikoser.
Amaranthpuffar.

Supermix.
Sportblandning.

Fruktmix.
Solroskärnor.

Russinmix.
Skalade sesamfrön.

Bananchips.
Linfrön.
Pumpakärnor.
Psylliumfrön.
Krossade linfrön.
Pumpakärnor.
Oskalade sesamfrön.
Svarta sesamfrön.
Quinoaflingor.
Hirsflingor.
Branflakes.
Familjeblandning.
Dinkelpuffar.
Bovetepuffar.
...

Nästan som

Tid och rum i kaos. Verkar inte kunna få ro förrän balansen är återställd.

Jag hade för bråttom ut.

Jag är hemma.

Men luften är svårare att andas här.

Jag vill åka tillbaka.

Eller dö.

Julbak

Inte vet jag, men mycket effektiva var vi väl ändå, även om det blev många timmar. Och även om jag förväntade mig att de skulle vara duktiga så blev jag glatt förvånad=) Sveriges tredje bästa bakare;) Observera Emils min;)
Erik i veckat förkläde.

"Vem är jag?"

"Det vet jag ej

men mina bröder har en grej.

Gäsp, Gäsp

och åter gäsp.

Maggio har mycket att ge

vilket min brodet skulle få se se.

Ps. Han är för lat för att gå på

denna tillställning. Synd =("

-Emil Lyberg

Jag har gjort mitt bästa för att tyda vad Emil skrev den vackra vinterdagen/kvällen på väg till Norrtälje, med blicken framåt satt de (förmodligen) i tunnelbanan och närmare natten hägrade Veronica Maggios närvaro.

Snööö;)

Lite fler bilder från gårdagens lek i snön^^

Ibland passar det sig väldigt bra med snöyra, man kommer tillexempel inte till skolan för vägen är oplogad och närmare en meter snö förhindrar framfarten för både bussar och bilister, sånt är bra. Så jag är inlåst=) Elin sov i Norrtälje så hon kom in till skolan (haha=p) Och pappa hade redan åkt tidigt imorse med stora bilen så då det återstår det jag, mamma, Frida och Ted hemma. Vi ska nog kunna sysselsätta oss med någonting roligt, eftersom jag för en gångs skull inte har så mycket skolsaker att göra.

Snöyr

Jag borde äta och sen sova, borde ha sovit redan på bussen, eftersom jag då för en gångs skulle fick sova. Det snöar och blåser, eller vi tror att det snöar, snöyra är det iallafall överallt, både i mitt huvud och utanför fönstret.

Bloggfrånvaro

Att Jonna är borta och därför inte kan blogga betyder uppenbarligen att jag inte heller kan det, även fast jag både har tid och tillgång till dator. Min legobit kom iallafall igår, men jag kunde inte hämta ut den förrän idag, så nu mottages bra träningsmusik tacksamt, jag har tänkt mig att försöka vara lite nytänkande.

Igår var det bpnanering och samåkning på hög nivå, vilket innebar att jag var hemma sent och otroligt trött men ändå mycket road;)

"Sökningen på 'Schenker Privpak' genererade tyvärr inga resultat.Letade du möjligtvis efter Chicken and Egg? "

Jag har köpt en mp3, närmare bestämt legobiten Jonna skrev om tidigare.

Södermalm

Med mission att slå ihjäl tid en ledig dag satte jag mig planlöst på en blå buss. Följde strömmen ner i tunnelbanan men satt lugnt kvar djupt försjunken i min bok när alla stressade av vid t-centralen. Kom till ett kaptielavbrott just som högtalarrösten berättade att vi kommit fram till Mariatorget. Klev av och började vandra åt ett håll jag aldrig gått åt förut. Det är dock oundvikligt men inte nödvändigtvis något dåligt att man kommer fram till mer kända gator förr eller senare.

Det var kallt och solen sken vintrigt, jag hade glömt min telefon hemma och kunde inte dela med mig av ögonblicket.

I övrigt störde det mig inte så mycket att vara mobilfri för ett par timmar, jag hade inte satt på mig någon klocka i morse heller så då och då kände jag efter hur mycket klockan kunde tänkas vara, vilket är ganska väsentligt när man ska förlita sig på kollektivtrafiken.

Efter ett tag började mina fingrar värka av iskylan, mina ben av överansträgning och min mage av fikasug så jag satte mig tillrätta på götgatan 72.

Jag åt och sippade på min chai medan jag läste och kladdade lite i ett block för att låtsas att jag var bra på att rita och att det är något jag alltid brukar sitta på random caféer och göra när jag inte har något bättre för mig. Jag förstår ju såklart att det gör mig till en tråkig, mainstream människa att ha Coffeehouse by George som en av sina klara favoriter, men det är något med det sätt man vet att de alltid kommer prestera vad man förväntar sig av dem som gör att jag inte har något emot det. Hade den perfekta fönsterplatsen där jag kunde sitta i värmen med händerna runt min kopp och kolla på de kalla människorna som levde vidare sina liv därutanför.

Jag kände mig konstnärlig och ville ta lite schyssta filosofiska bilder men helst utan att någon märkte, så jag försökte få det att se ut som om jag bara satt och pillade med kameran, kolla inställningar eller tagna bilder, och så fick jag på måfå ta bilder med hjälp av självutlösaren, bildkomposition och fokus blev därefter. Men det gör inte så mycket =)

Nu har jag förbrukat 23 av de 105 minutar jag hade på mig att packa till att skriva ett meningslöst blogginlägg som ingen ändå kommer kommentera. Men det är som det ska vara. I tiotalet dagar framöver kommer mina bloggidéer vara förpassade till en handskriven komihåglista och sen kommer det en inläggsexplosion när jag kommer hem från Norrlands vita vidder. Sms:a din adress om du vill ha ett vykort! (Jaa, numret står fortfarande på min mamma, inga vidare vuxenpoäng där inte ;))

Klar

Puppies

Det har kommit till min kännedom att det finns helt renrasiga labrador retrievers med färgerna "fox red", "black and tan", "mosaic" och "brindle". Gul, brun och svart har man ju sett, och att de gula kunde vara ljusa, nästan vita, men en RÖD labrador? Eller en fläckig? Wow! Svårt att hitta speciellt bra information på internet, är på biblioteket för att försöka bekräfta de här ryktena med en bok i ämnet. Enligt bildgoogleträffarna är de sjukt fina. "Black and tan" ser ut lite som rottweilers, varken de eller de andra flerfärgade sorterna (brindle och mosaic), kan ställas ut eller så, men den röda räknas som en variant av gul och kan vinna hur många priser som helst. De andra är bara jävligt söta! Dont you think?



mosaic


brindle

black and tan

fox red

Och det här lilla knippet fakta är faktiskt väldigt fascinerande:

"Mosaic labs are due to pups being too close to eachother in the womb and one basically 'taking' part of the genetics of the other, sometimes in several places. "

BP i allsvenskan

Svårt egentligen att tänka på fotboll när det snöööade idag. Wihoo! Men måste ändå nämnas att BP återigen är tillbaka i Allsvenskan. Grattis, tycker jag, alltid kul med fler stockholmsderbyn. Minns BP-Hammarby förra sommaren på Stadion. Perfekt dag för fotboll. Perfekt resultat.

Välkomna tillbaka pojkar, hoppas ni blir långvariga!

Gaaaah

Varför gör man såhär mot sig själv? Varför tar man inte lite i taget? Nu har jag ungefär 2718 bilder på datorn att titta igenom, rensa bland, redigera, säkerhetskopiera, bränna till folk som vill ha, ladda upp på diverse sidor. Jösses.

En annan dag. Imorgon hoppas jag det bär av till fotomässan så situationen kommer förmodligen förvärras innan jag tar tag i den.

Jag är äckligt trött, för först gången på länge har jag ingenting som måste vara klart tills imorgon och hur firar man det? Jo genom att själv åka till danderyd och träna på uterink när det är 4 plus och regnar. Underbart. Någon som vill göra nig sällskap? Eller iallafall via telefon? Det är tråkigt.

Dagens visa I

Den sista låten jag hörde innan jag slog av radion i bilen på jobbet idag var den här "It's the end of the world as we know it (and I feel fine)" av R.E.M. Jahapp tänkte jag, så det är den här låten jag ska ha på hjärnan under ledigheten nu. Och mycket riktigt var det den jag diggade till i tysthet under lunchen och nynnade på försiktigt resten av arbetsdagen.

Sedan när jag kom hem och la mig till rätta för att försöka förtränga icketränandet med lite läsning var det första jag läste när jag slog upp boken*:

"A) SIDE ONE

R.E.M.: It's the end of the World as we know it (and I feel fine)
Kajagoogoo: To shy
Theloniuos Monk: Memories of you"

(o.s.v. det viktigaste var alltså det första spåret på den här listan av sammanlagt 23 låtar)

Jag har funderat ett tag på att göra en liten sån här följetong med "en låt för dagen" under en period, och det här fick bli droppen och startskottet. Inte varje dag framöver nu, men när jag har tillfälle och något att komma med. Som inspiration när jag inte har något annat att göra eller skriva om.

Slit det med hälsan.


*"Kärlek är ett blandband" av Rob Sheffield

Har jag dött?

Nej, men det har inte varit långt ifrån ett par gånger den senaste tiden:

1. Jag får inte träna, pga av den överhängande risken att utveckla kronisk tibiaperiostit. Aktivitetsbristen gör mig minst sagt mentalt instabil och aptitlös och så att jag inte kan sova bra. Läkemedlen gör mig trött, deppig, illamående och orsakar lite hjärtklappning då och då.

2. Jag har inte haft internet sedan sist jag skrev, och har det fortfarande inte. Inte för att jag dör av det, jag är rätt nöjd med att läsa, lyssna på musik, städa och låta bli att kolla på TV, men det kan ge intrycket av att jag dött för någon som läser bloggen och har fattat att det är Z som skrivit den sista tiden.

3. Jag träffade en häst på alldeles för nära håll igår!

Jag satt helt oskyldigt i mina lilla gula smutsiga Kangoo och dundrade lagligt fram längs diverse grusvägar och plötsligt; BOOM! Där stod en häst.

Nej, jag körde inte på den. Men den hade brutit sig ut ur sin hage bara för att stå där och blockera min framfart, hotfullt tuggandes på en buske. Jag lyckades instinktivt trycka bromsen i botten och i samma stund som bilen intagit stillastående läge blundade jag och höll för ögonen (både och, för säkerhets skull). Efter att ha räknat till tio kikade jag försiktigt fram mellan fingrarna i hopp om att få se att hästen promenerat tillbaka in i hagen. Men det hade den förstås inte så jag knep ihop ögonen igen och försökte en gång till. Det fungerade inte andra eller tredje gången heller och ingen levande människa sågs till.

"Jaha, antingen dör jag nu eller så backar jag bara härifrån och skiter i det här!" Dö verkade som en dålig idé och när jag skymtade brevlådorna bara ett tiotal meter bort kändes även det andra alternativet ganska snopet. Att ta breven och gå/springa dit bort var helt uteslutet, det förstår väl vem som helst att det var precis så det där djuret hade planerat att det skulle gå till, den lätta gick jag inte på! Men plötsligt slog snilleblixten ner och jag började tänka rationellt och i bokstavsordning. Bläddra, bläddra, bläddra i telefonkatalogen. Slå, slå, slå numret. Lyssna, lyssna, lyssna på singalerna. Och sen... äntligen... trygghet på andra sidan telefonförbindelsen!

Jag stirrade faran (hästen) i vitögat och framförde mitt ärende utan minsta darr på rösten:
- Hej! Jag ringer från Posten, jag är på väg fram till era lådor, men jag trodde bara du ville veta att ni har en häst som går löst...
- Oj, men vilken tur att du ringde. Jag är på väg hem nu så jag skulle väl ha märkt det ändå ganska snart men... Är den långt borta?
- Äh nej det är det som är problemet, den är precis här.
- Jaha vart är här menar du?
- På vägen...
- STORA VÄGEN? Gud, jag är där om några minuter!!!
- Nej förlåt äh... på... den andra vägen... på eran väg... grus...
- Jaha, du skrämde mig! Kan du beskriva hur hästen ser ut?
- Visst visst... den är grön...
- GRÖN?
- Nej åh, förlåt igen. Vit menar jag, med grönt täcke förstås.
- Jaha. Jaja... Haha. Du är ingen hästtjej va?
- Nej.
- Nä, så du vill inte ta och se till att den stannar där den är? Hon/han (minns inte vad hon sa) är väldigt snäll såklart.
- Är det okej om jag bara sitter kvar i bilen och håller koll på vart den går så jag kan peka när du kommer?
- Ja, absolut. Ingen fara. Jag är där när som helst som sagt.
- Tack!

Sen kunde jag börja andas. Ni förstår varför det här var näradöden va? Så länge utan syre är inte att leka med! Det här inträffade halvvägs runt turen och jag vet inte riktigt om jag gjorde ett enda rätt på resten av vägen för jag koncentrerade mig bara på att inte blunda och hålla för öronen frenetiskt varje gång jag passerade en hästhage.

Müslimix(A)

Eftersom jag, i en tanke att minska min "att-googla-lista" googlade på xxxxx utan resultat som går att läsa idag (ska försöka igen senare) så lyckades jag istället hitta http://www.boston.com/bigpicture/ Jag är fast, vissa serier är bra! (klicka under bilderna så kan man se fler bilder i samma serie) Djur-serien är så vacker på sina håll(A) http://www.boston.com/bigpicture/2008/10/world_animal_day.html

Matsugen?

http://newyork.savorycities.com/restaurant.php?restID=1933

Klockan halv två natten till idag kunde Agnes och Johanna avsluta dagens tyskaprojekt. Väldigt mycket uppskjutet, men efter ett antal timmar sittandes i sängen så blev de klara. Kvällen och natten bjöd dessutom på chokladmousse, toblerone och te/kaffe, blandat med ångestattacker, powernaps(från Johannas sida) och med tillräckligt mycket spår/seriöst arbete så blev det oväntat nog en mycket lyckad kväll.

"Saker som är självklara för oss kan vara svårt för andra att förstå."
-Nyman 2008-09-14 19:25

Varför Jonna uttalade dessa visdomsord just då kan jag inte minnas just nu, men ibland stämmer saker helt bra, och ibland inte.

Två upptäckter

• Ägg som kokas 5 minuter i Egypten får gulor som är gröna i kanten, det motsvarar ca 8 minuter i Sverige. Varför?
• Att snorkla med simfötter är inte bra för benhinnorna.

(Fel på inlägget om mina inköpta böcker (länk) boken heter självklart den hemlige kocken och inget annat. För övrigt står det om boken, uppföljaren och författaren i dagens kulturbilaga till Svd)

Igår hittade jag ett megaenkelt recept på ICA som jag verkligen skulle vilja prova. Men delar av min familj är oftast lite skeptisk till nya påhitt i köket, så jag måste nog göra det när jag är ensam.

Sesam- och fetaostgratinerad fiskfilé
(4 portioner)
600 g fiskfiléer (gös, hajmal eller hoki)
100 g smulad fetaost
2 dl creme fraiche
2 msk kapri
2 msk hackad dill
1-2 tsk rivet limeskal
1/2 dl riven smakrik ost (tex svecia eller italienska pecorino)
1-2 msk semamfrö
salt, pepparmix, gräslök

1. Sätt ugnen på 225 grader
2. Skölj och torka fisken. Ta bort eventuella ben. Krydda med 1/2 tsk salt och 1 krm pepparmix. Lägg filéerna på ett ugnssäkert fat.
3. Rör eller mixa samman smulad fetaost och creme fraiche till en kräm. Blanda ner kapris, dill och väl tvättat rivet limeskal. Häll blandningen över fisken och bre ut den jämnt. Strö över smakrik ost och sesamfrö.
4. Stek fisken mitt i ugnen, 12-15 minuter.
5. Garnera med gräslök och bjud genast med spenat- eller fullkornspasta och en rejäl salladstallrik.

(Detta recept är från oktobernumret av Buffé 2007)

Jag tror verkligen det här kan bli en favorit, men jag har bara några funderingar: Hur smakar kapris egentligen? Vad kan jag byta ut det mot om jag inte tycker om det?

Slutet är nära

Om jag inte får mina beställda böcker på måndag blir det jobbigt, för jag har verkligen dragit ut på El Choco så länge jag bara kunnat nu.

Vi skrev 65 inlägg i oktober. Rekooord =)

Tottedagbok 1 november

Jag pallar inte att skriva om idag för ni sitter på planet eller har precis landat och har säkert hämtat honom innan ni ens läser det här.

Välkomna hem.